Direktlänk till inlägg 14 maj 2012
Även fast mamma och pappa flyttat isär så fortsatte helvetet. Pappa kom hem till oss på kvällar och nätter och skrämde livet ur mamma genom att stå och banka och slå på ytterdörren, han hade gjort henne så illa i alla dessa år och eftersom det var vi som bodde kvar i huset så visste han fortfarande vart vi bodde..
Pappa hade flyttat hem till farmor då och även om mamma fick ensam vårdnad om mig och brorsan så ville hon ju ändå att vi skulle försöka ha en hyffsat bra kontakt med pappa (jag kan hata henne för det idag) och därför blev det i början så att vi skulle träffa pappa varannan helg..
Nästan samtidigt så träffade mamma en ny kille som hon blev tillsammans med som jag tydde mig väldigt mycket till och jag förstod att hade jag haft han som pappa istället så hade jag aldrig behövt vara avundsjuk på mina kompisar för att dom hade bra och normala pappor.
Jag minns ett tillfälle då jag och brorsan en helg skulle vara hemma hos farmor för att träffa pappa. Jag hade jätte ont i magen och var orolig flera dagar innan men sa aldrig något om det till mamma utan va bara tyst. Vi kom dit på fredagen och vi kanske åt eller något sånt och sen berättade pappa för oss att han tänkte gå ut på krogen med sina kompisar och att vi skulle få vara med farmor på kvällen och bara där kände jag mig så jävla besviken! Det va den första helgen vi skulle tillbringa med pappa och man hoppades ju såklart att man skulle få umgås med han då.. Efter att pappa gått ut med sina kompisar så gick jag in i farmors garderob och ringde mamma och berättade om vad pappa hade sagt till oss och bad om att hon skulle hämta oss och ta hem oss och då kom den andra besvikelsen, mamma sa att hon druckit vin och inte kunde göra något och att vi skulle stanna kvar till dagen efter, jag kände hur klumpen i magen bara växte när hon sa det!
Hon bad om att få prata med farmor och då hade hon sagt till farmor att hon skulle bädda till mig och brorsan inne i hennes rum för hon ville inte att vi skulle behöva se pappa när han kom hem full på natten sen.
Min farmor som aldrig trott på att pappa hade några problem sa naturligtvis ingenting till oss utan bäddade i vardagsrummet på golvet och sa bara helt lungt att vi fick sova där.
Vi gick och la oss och somnade några timmar innan jag vaknade av att pappa satte in nyckeln i låset, öppnade dörren och nästan ramlade in. Han stod i hallen och bara gungade fram och tillbaka och jag minns hur jag kikade på han under vardagsrumsbordet, jag såg sen hur han drog fram en hel flaska ren VODKA ur ena sidan på jackan och öppnade korken och sen halsade i sig hela flaskan! Ingen rolig syn för en 8 åring som inte knappt ska veta vad alkohol är.
Dagen efter låg han som död på soffan och jag ringde mamma och hon fick komma och hämta oss.
Såhär såg det ut nästan hela tiden i mitt liv, pappa lovade och lovade att allt skulle bli så bra och han skulle bättra sig och bla, bla, bla!! bara skitsnack.
Ett annat tillfälle när vi va en gång hemma hos farmor med pappa så hade han lånat en kompis bil och sa till mig och min bror att vi skulle åka ut till min farbror och hälsa på, jag försökte avstyra och säga till pappa att vi inte ville åka eftersom att han va jättefull men jag hade ingenting att säga till om och min bror som inte vågade säga ett pip till pappa satt redan i bilen och jag kommer ihåg hur jag tänkte att jag absolut inte tänkte låta han åka själv med pappa och att om han dör så ska jag dö samtidigt!
När vi kommit en bit på vägen så märktes det hur full han va, vi åkte sicksack över vägen och höll på å köra i diket 1000 gånger. När vi kom ut till min farbror så märkte han att pappa druckit och drog med pappa bakom huset, när jag gick dit så såg jag hur han stod och skrek till pappa och tröck upp han mot väggen men vad jag sen inte kunde förstå och än idag inte kan förstå är hur han kunde vara så jävla dum så han lät pappa köra tillbaka med oss in till stan!
Jag skulle inte påstå att jag va lätt att ha och göra med när jag var tonåring för den tiden va en väldigt jobbig tid för mig och också för min mamma som ändå var ensamstående med två barn vars pappa inte hjälpte henne med ett skit, eller jo just det...
När jag va tolv år så började jag i en skola i stan för första gången i mitt liv och det öppnade hur mycket möjligheter som helst för mig och mina vänner.Vi insåg att vi faktiskt kunde gå på stan istället för att vara i skolan men för mig innebar det...
Efter en tid full med bråk mellan mamma och pappa om mig och brorsan så va det en helg jag minns speciellt, jag kommer ihåg att det va snö men inte om det var innan eller efter jul men ialla fall så skulle pappa hämta oss för att han skulle ha oss en...
Varför, Varför, Varför? Det är ett ord som följt mig igenom hela mitt liv. Jag har försökt analysera det ordet flera gånger men det finns ingen bra förklaring till det ordet ibland.. Allt började egentligen långt innan jag föddes men det ...