Jag skulle inte påstå att jag va lätt att ha och göra med när jag var tonåring för den tiden va en väldigt jobbig tid för mig och också för min mamma som ändå var ensamstående med två barn vars pappa inte hjälpte henne med ett skit, eller jo just det, han betalade lite underhåll varje månad men som knappt märktes alls!
Jag och min mamma är extremt lika till sättet och humöret och det va framför allt där det krockade mellan oss två, vi hade svårt att komma överrens om det mesta och bråkade en hel del om allt. Jag har alltid varit den som sagt vad jag tycker och tänker vilket har varit både bra och dåligt och min mamma är precis likadan.

När jag gick i 7:an så blev jag väldigt skoltrött och gick i en skola där det krävdes väldigt mycket ansvar vilket jag absolut inte va redo för i den åldern så jag gjorde det lätt för mig och sket i allt! Jag började röka precis som dom flesta tonåringar gör, jag skolkade och tillbringade mina dagar hos kompisar eller pojkvän istället och det gick mer och mer utför och mamma fick komma till skolan och sitta på samtal med mig och rektorn och ibland sitta och lyssna när jag läste lusen av både lärare och rektor för att jag va så trött på allt som hade med mitt liv att göra!
Jag började också festa en hel del när jag var 13, vara ute sent på kvällarna vilket också satte käppar i hjulen att prestera i skolan.. Jag minns ett tillfälle och det va kanske första terminen i 9:an och jag och en tjejkompis skulle sova hos en killkompis vi hade som gick en klass under oss. Vi åkte hem till han och fick sen för oss att festa även fast vi visste att det va skola dagen efter, det blev en galen kväll som jag sent kommer att glömma! Men såklart inte lika roligt dagen efter när vi kom till skolan bakfulla som två apor och skulle försöka plugga. Det slutade med att vi åkte hem till hennes pojkvän och la oss och sov resten av dagen!
När dagen kom och vi skulle börja fundera över vad vi ville välja för program till gymnasiet och allt handlade om poäng för att komma in så slog det mig att jag kanske skulle börja plugga men det bara gick inte! Jag byggde upp en del av mina betyg och fick hyffsade påäng för att komma in. Jag valde Samhälssprogrammet för att det var en bred linje och man kunde bli nästan vad som helst! OM MAN PLUGGADE..

På helgerna så va det bara festande som gällde, jag hamnade helt med fel umgänge och festade mestadels med "pundare".. Absolut ingenting som mamma visste om, egentligen visste hon inte ens att jag drack över huvudtaget! Man sa som dom flesta andra ungdomar säger till sina föräldrar << Jag ska på filmkväll >> och mamma trodde mig, jag va inne i stan varje helg eftersom vi bodde på landet och alla mina vänner i stan. Mamma visste egentligen ingenting om mitt liv för jag valde att aldrig berätta något för henne och när hon frågade så hittade jag på något annat..
Många av mina vänner började dricka alkohol för att dom va deppiga och även testa droger och det va enkelt att få tag i det eftersom det fanns till hands på varje fest men jag testade ALDRIG.. Jag tyckte det var fel och såg ingen som helst anledning till att pröva så jag höll mig till min Brännvin Special som jag alltid drack då och många av gångerna skulle jag inte ha druckit ens det, det slutade med att jag deckade eller spydde och någon annan full kompis eller okänd person fick ta hand om mig. Mamma sa också alltid till mig att jag skulle vara så försiktig med alkohol eftersom jag har väldigt mycket anlag till att bli alkoholist men jag visste för det mesta vart min gräns gick och när jag skulle sluta dricka så jag kan ärligt säga att det inte var någon fara på den biten..

Det handlade också väldigt mycket om killar i den åldern och man träffade killar som man blev intresserad av men som det inte blev något mer med sen och även fast jag har en väldigt felvriden syn när det gäller killar så va det många av mina vänner som hade ÄNNU mer felvriden syn.
En kompis till mig tex, chattade mycket med killar på nätet och fick dom att på såsätt bli intresserade av henne och sen kunde hon skicka bilder på sig själv naken, bara på brösten eller något sånt för att dom sen skulle fylla på hennes kontantkort till mobilen. Hon försökte även få mig att göra det men jag ville inte utlämna mig själv på det sättet eftersom att det först och främst va väldigt väldigt fel emot killen och sen för att jag absolut inte kände mig bekväm i situationen av att ta nakna bilder på mig själv och sen skicka till någon helt främmande människa. Hon tyckte att jag var jättetöntig och förstod mig inte alls...

Hon blev sen jättebra kompis med en annan tjej som jag känt sen dagis och jag blev som tredje hjulet! Dom två hittade på allt tillsammans och frös ut mig helt och hållet.. Och då rasade det för mig totalt, jag hade det jobbigt hemma, skolan gick åt helvete och min BÄSTA kompis från dagis hade "lämnat" mig, för det va så jag kände. Jag drog mig bort helt och hållet och gick in i mig själv och mådde så psykiskt dåligt att till och med min skolsköterska en dag bad min lärare att skicka mig till henne. Jag kom in på hennes kontor och förstod inte alls vad jag hade där att göra och det första hon frågade mig va att få se mina armar och det va för att hon ville se om jag skurit mig i handlederna som många andra tjejer gjorde och det hade jag givetvis inte. Men däremot hade jag skrapat upp två stora sår på ovansidan av underarmen som varade och va infekterade! Hon sa ingenting utan hämtade bara sårtvätt och några kompresser och la om det.
Sen började hon fråga mig om hur jag mådde och jag svarade självsäkert att jag mådde så himla bra. Men hon tröck på en öm punkt, hur är det hemma? Och då brast jag, jag började gråta och kände mig hur fånig som helst men hon lät mig bara göra det tills jag sen samlade mig och började berätta om allt med både pappa och mamma och sen mina vänner! Hon lyssnade och sen sa hon till mig och jag minns det såväl << Jag har studerat dig några dagar här i skolan och har för varje dag sett att du mår sämre och sämre, du kommer till skolan och är blek och du ler aldrig ditt glada leende längre. Du brukar vara en tjej som man blir glad av att titta på men ditt leende är borta Clara. Jag vet att du inte vill att någon ska märka hur du egentligen mår och därför sätter på på dig en skyddsmask så att ingen ska se men ibland lyser allt igenom ändå >>

Jag förstod inte hur hon kunde ha så rätt, hon kände mig inte så varför kunde hon veta det här om mig? Kanske va jag rätt dålig på att spela med mina miner eller så va det faktiskt så att det gått så långt att jag inte längre kunde dölja mina mörka hemligheter som jag hade inom mig..
Hur som så mådde jag mycket bättre när jag gick ifrån henne sen för hon fick mig att inse många bra saker och jag gick ofta till henne när jag tyckte något kändes jobbigt och jag är tacksam att jag hade hennes stöd då.

Högstadiet tog slut och det blev dags att börja gymnasiet, jag hade som sagt valt samhällsprogrammet tillsammans med en kompis och vi började i samma klass. Första dagen verkade allt nytt och intressant och man kände sig så vuxen när man gick bland alla 2:or och 3:or och man kunde kolla på snygga killar i korridorerna hela dagarna haha. Det började rätt bra för mig i skolan men gick snabbt utför eftersom samhäll va väldigt teoretiskt upplagt och va man sjuk en dag så hade man en evighetshög med arbete när man kom tillbaka, vilket inte passade mig alls! Samtidigt hade jag inlett mitt första "riktiga" förhållande med en kille i Södetälje och va utom mig av kärlek och gick mest och tänkte på han om dagarna vilket inte gjorde saken bättre alls. Jag åkte till han varannan helg och varannan kom han till mig och det var en rolig tid men som tog slut ganska fort med tanke på att vi va väldigt olika och han tråkade ut mig.. jag valde också att hoppa av samhäll och gå om ett år till hösten och då börja på Barn & Fritidsprogrammet istället.
Det halvåret gick väldigt fort och det var dags för att börja om gymnasiet på nytt i en helt ny klass med helt främmande människor! För mig va det inte något problem eftersom jag inte är den blyga typen och jag tyckte bara att det var roligt att lära känna nya människor. För första gången i mitt liv fick jag kontroll på skolan och började prestera bättre än jag aldrig gjort tidigare, och det märktes också på mina betyg. Det här var något jag brann för - för det handlade om MÄNNISKOR! Jag tyckte att allt med skolan va jätteroligt.
Jag blev också tillsammans med en ny kille i samma veva som jag trodde att jag skulle vara tillsammans i hela mitt liv med men som sen skulle visa sig orsaka mycket smärta i mitt liv igen!
Han var extremt svartsjuk och hade koll på allt som inefattade mig och mitt liv. Han hade 100% koll på min mobil, vilka jag ringde till och som ringde till mig, vilka jag smsade med och vad ALLA mina kontakter hette och han visste direkt om jag fått en ny kontakt. Jag fick inte festa med mina vänner, även om det va så att jag bara skulle vara med mina tjejkompisar för då ringde han varje halvtimme och kollade vilka jag va med, vilka som va på festen, om jag pratat med någon kille och om någon kille hade flörtat med mig! Jag tog upp hans beteende med han flera gånger och sa att om han inte ändrade sig så skulle det inte funka längre och han lovade att han skulle bättra sig.. Blåögd som jag va så förlovade jag mig han och trodde att allt skulle bli bättre..

På vårkanten så började jag även äta min tredje sort P-piller eftersom jag inte tålt dom andra två jag ätit och snabbt började hela jag förändras, jag blev deppigare och deppigare för varje dag som gick och han gjorde det inte lättare för mig utan han tryckte långsamt ner mig mer och mer!
Jag minns en dag då jag skulle ner på stan med en kompis och kika på kläder och jag hade satt på mig ett grönt linne som va lite U-ringat, han kom fram till mig innan jag skulle gå och ifrågasatte mitt klädval och sa att jag inte fick gå ut med det. Jag sa att jag visst tänkte gå ut med det eftersom det var så varmt ute och innan jag ens hunnit prata klart så tog han tag i linnet slet av mig det så det gick sönder! Jag stod som chockad och fick inte fram ett ord utan gjorde snällt som han sagt och gick och satte på mig en långärmad tröja istället. HELT GALET!!

Den sommaren så åkte han och jag med min familj på semester och inte ens då kunde han uppföra sig normalt och släppte mig inte med blicken en sekund utan gick efter mig varje steg jag tog och hela min familj märkte och såg vilket sen blev pinsamt för mig när mamma försökte ta upp det med mig och jag bara förnekade allt! Hon tog även upp att jag inte var mig själv och sa ordagrant << Innan han börjar slå dig Clara, ta dig ur det där såfort du bara kan för han kommer göra det! >> Jag blev så arg att det bara svartnade framför mina ögon, jag reste mig upp och greppade tag i min datorstol och hade inte mamma i samma stund flyttat på sig så hade jag kastat den på henne! Jag skrek och var helt vansinnig men ändå någonstans inom mig så visste jag att hon hade rätt..

Jag gick sen dagarna i ända och tänkte på vad mamma sagt, jag började analysera han ännu mer och bestämde mig till slut för att göra det mamma sagt.
Jag träffade han en dag efter skolan och berättade lungt varför jag ville göra slut, han grinade krokodiltårar och försökte övertyga mig om att han aldrig skulle behandla mig så igen men det spelade ingen roll. Jag gjorde slut! Och det va det bästa jag gjort. Innan jag ens klivit av bussen hemma så började han terrorisera mig med samtal och sms och vilken dålig människa jag va och att han aldrig skulle lämna mig ifred, han skulle ha tillbaka förlovningsringen och menade på att den faktiskt var hans eftersom han betalat den. Men jag gav aldrig tillbaka den utan pantade in den mot pengar vid ett senare tillfälle!

För första gången på länge så började jag må riktigt bra!

När jag va tolv år så började jag i en skola i stan för första gången i mitt liv och det öppnade hur mycket möjligheter som helst för mig och mina vänner.
Vi insåg att vi faktiskt kunde gå på stan istället för att vara i skolan men för mig innebar det också ett stort problem, jag kunde träffa på pappa! Jag minns hur mycket jag hatade och vägrade att gå på stan för att jag inte ville träffa på han med mina vänner när han kanske skulle vara full. Så medans mina vänner gick på stan så åkte jag hem!

Jag fick lite av mitt barnbidrag för första gången vid tolv årsåldern också och det öppnade en del för mig och jag skulle äntligen få köpa det jag ville och en massa kläder.. Trodde jag ja! Mamma hade samtidigt bestämt att jag skulle börja betala en del saker hemma som säkert många kan tycka är självklart men det håller inte jag med om, man ber inte sin tolvåriga dotter att betala för sina bindor och tamponger eller shampoo och balsam!!
Jag blev vansinnig och vi hade väldigt många bråk om det där men såklart fick ju hon sin vilja igenom hela tiden. Jag minns att hon lovade att hon skulle hjälpa till att betala vinterjacka och skor för att det va lite dyrare saker och när vintern kom och jag behövde en ny jacka så tog hon med mig till en Second Hand butik och sa till mig att jag skulle leta efter en jacka jag ville ha!! Jag trodde hon skämtade, det värsta man kunde göra när jag va liten och i den åldern va att ha på sig begangnade kläder.
Hon sa att antingen får jag ta en jacka där inne eller så skulle jag få betala den själv och att jag va otacksam som höll på sådär när hon va snäll och skulle hjälpa mig.. Jag sket i det sista hon sa och gick ut därifrån och det året köpte jag för första gången en vinterjacka själv.

Jag köpte det mesta själv och där på vintern va det även dags för julafton och julklappar. Jag bad mamma om att få lite extra eftersom 600 knappt räcker någonstans men det kunde jag glömma, jag fick skylla mig själv för att jag inte börjat spara i tid. Vi blev osams som vanligt men jag sket i henne och köpte mina julklappar för mina 600 för hon skulle fan inte få sitta där på julafton och se mig skämmas för att jag inte haft råd!

Sen jag kom in i tonåren har mamma och jag aldrig gått ihop, vi har bråkat mer än jag någonsin bråkat med någon annan det är tråkigt men sant!

När jag var 13 år så träffade pappa en ny tjej som visade sig vara min gamla lekisfröken och till en början va jag glad att han träffat henne eftersom jag alltid tyckt om henne väldigt mycket men efter ett tag så förstod man att anledningen till att dom blivit tillsammans va att hon hade samma problem med alkoholen som pappa!
Den vintern så skulle jag och min bror göra vår första resa tillsammans med pappa. Vi skulle få åka med han, hans tjej och hennes två vuxna döttrar till Vemdalen och åka skidor i 4 dagar (tror jag det var) och till en början va både jag och min bror lite misstänksamma över det hela men gick sen med på att följa med och mamma sa också att vi skulle ge pappa en chans och han hade ju faktiskt med sig sin tjej!!!

Vi började vår långa resa dit upp och det tog en evighet men vi hade roligt i bilen och jag såg en annan sida av pappa som jag tidigare aldrig sett, han visade oss mycket efter vägen och ivrigast blev han när han fick visa oss renar som gick över vägen när vi kommit nästan ända fram, en rätt rolig bilresa och mina förväntningar blev såklart skyhöga!!!

Vi kom fram till stugan som va väldigt stor och låg lite avskilt, det va ett jättefint ställe. Mina skyhöga förväntingar försvann lika fort som jag känt det för det första pappa gjorde när vi packat upp allt var att sätta sig på soffan och ta en wiskey. Men det blev bara mer efter den... Jag minna att jag hade min dagbok med mig där jag började skriva hur mycket pappa drack och jag kommer ihåg att det va en hel del men inte hur mycket.

Andra dagen var likadan efter att vi varit i backen och åkt skidor, pappa satte sig på soffan och drack men den här kvällen bestämde vi oss för att spela spel och pappa ville vara med. Vi satt runt det runda bordet i köket med någon grön ful vaxduk på, och allt till en början gick bra tills pappa hade fått kanske en klunk förmycket i sig och han skulle börja reta upp sin tjej! Han skrek och hävde ner glaset från bordet mitt framför ögonen på mig och min bror.. Hon försökte lugna ner han samtidigt som min bror gjorde ett stort "misstag" och gick ut och ringde mamma... När han kom in frågade såklart pappa vem han pratat med och han sa mamma, pappa röck hans mobil ur handen på han och gick ut och ringde upp mamma och hotade och skällde på henne och skrek..
I dom sekunderna ångrade jag att jag inte varit mer misstänksam innan resan och aldrig följt med för det va den värsta resan jag varit på i hela mitt liv!
Den ilskan jag kände i hela mig och att jag kunde vara så jävla blåögd som verkligen trott att pappa skulle ha förändrats, det va för mig helt vansinnigt och jag kände mer hat mot pappa än jag tidigare känt och jag minns att jag skrev i min dagbok på vägen hem: Om du skulle dö skulle jag skratta!

Och för första gången önskade jag att min pappa vore död!